Att ta sig in i kunskapens hus

De olika institutionerna vid universitetet håller varje år informationträffar/föreläsningar för hugade studenter. Ett bra tillfälle för gymnasister att få veta lite mer om de olika ämnena och hur det är att plugga i Lund. Nyligen kunde man av Sydsvenskan förstå att det också var ett bra tillfälle att ta reda på om man verkligen kunde komma in i (fram till) lokalerna. I ett fall fick gymnasisten, som normalt rör sig med en specialcykel, släpas upp. Lyckat? Nej! En annan institution flyttade informationen till entréplanet. Tyvärr kände sig gymnasisten som om han var till besvär. Efter detta gav han upp den tredje institutionen, som hade trappsteg på framsidan. Där fanns dock en handikappingång på baksidan. Istället åkte han hem och läste på nätet om universitetets mål för tillgänglighet. Och suckade (och ringde Sydsvenskan). Och bestämde sig för att läsa i Växjö eller Halmstad, där han hört att tillgängligheten är bättre. Förhoppningsvis kollar han dock upp detta först.

Han hade otur, de flesta av universitetets lokaler är faktiskt tillgängliga för rörelsehindrade. Men gamla kulturskyddade hus är inte lätta att handikappanpassa. Och det är ändå inte allt. Ekologihuset är väl tämligen tillgängligt, men hur är det ute i naturen?

Det viktiga måste ändå vara att vara flexibel och försöka hitta lösningar som behövs just nu? Innan alla lokaler är tillgängliga för alla och har hörselslingor etc, bör vi se till att de kurser som har rörelsehindrade deltagare ges i de lokaler som är tillgängliga och att de som har nytta av hörselslingor får sina föreläsningar i de lokaler som har hörselslinga. Till exempel. Och att ingen känner att detta är nå't besvär för nå'n.

MEN borde man inte på universitetets hemsida kunna se hur tillgängliga olika lokaler är! Och vid en svårforcerad ingång det borde väl tydligt kunna framgå om det finns bättre alternativ!

Freestyle eller dansa med hundar

Frestyle (heelwork to music) är en ganska ny sport. Hästfolk kan kalla det kür till musik för hund och förare, men för vanliga dödliga kanske dans är ett bättre ord. Så här kan det i alla fall se ut!



Kath Hardman och Spice vinner på Crufts 2008.
Jag och Tesslan håller på med det här, men vi har ju en (bra) bit kvar till den här nivån! Men kul är det!

YouTube var ju ganska lätt, men siffror kan ju vara svårt.

Kort, men tänkvärd film om dyskalkyli.



Ja, YouTube var ganska lätt. Först fick jag dock med en massa andra filmer som dök upp när man tittat på filmen, men det tror jag att jag fixat till nu. Svårast var faktiskt att hitta en lämplig film, men den här tycker jag är bra. Och inte ens jag, som gillar siffror, skriver alltid rätt på ISBN eller lånekortsnummer. Så kanske är det bra med streckkodsläsare vid någon dator när låntagarna ska reservera och beställa böcker. Men kanske finns det fler saker vi borde tänka på.

Mera chatter

Jag tycker nu att jag lärt mig chatta, även om det inte blivit så mycket nyttigt av det - än! Men jag kom på en nyttighet till. För ett antal år sedan, innan det nog var så utbrett, skaffade en god vän till oss en chattidentitet. Han reser mycket och tyckte att det var ett bra sätt att hålla kontakt med familjen. Jag tyckte då att ebrev var väl lika bra, men man var ju lite efter, för nu inser jag att chatt är mycket bättre. Nästa gång jag reser ska jag nog utnyttja detta!
Fast ibland undrar jag vad man gör, när man sitter på ett internetcafé i Siem Reap (Kambodja) eller Puerto Ayora (Galapagos) och besvarar e-brev som har med t.ex. den förening jag är sekreterare i, eller bokinköpsförslag till biblioyeket! Hade jag inte semester?!!! Men å andra sidan, är det ju skönt när man kommer hem att slippa läsa tre allt mer irriterade brev från någon, som förväntar sig svar inom en timme. Fast å tredje sidan, varför ska man anpassa sig till detta?? Fast å fjärde sidan, tycker man jobbet är kul så och kan ge ett snabbt svar ("Jag gör det se'n")-och kanske skryta lite med var man är så! Men chatt med en kompis skulle ju bli lite mer ömsesidgt och lite kul. Nå'n gång, men jag är inte den som ringer hem dagligdags så jag tror inte det blir någon belastning för semesterfriden.
Dessutom har Anna A. lärt mig vad en gadget och widget är, och kanske hinner jag med fler upgifter under julen!

En illgrön chattares lilla triumf

Det var ju inte så lätt med att komma igång med chattandet, men i början av veckan fick jag till slut till det. Och idag har jag fått min widget att hålla reda på om jag är on-line eller inte. En annan femma är ju att ingen vill chatta med mig! Eller snarare, ingen har tid! Fast det har väl inte jag heller.

MEN, häromkvällen svor min sambo ve och förbannelse över nå'n datorsida som trasslade och inte hade någon ordentlig supportkontakt, utan hänvisade till en chattsida (MUTTER-MUTTER-MUTTER.....). Varvid den nyblivne chattaren tänkte efter och tyckte att det var ju en jättebra idé. Visserligen har Jon ännu inte börjat chatta, men han har slutat muttra och erkänt att jag kanske hade rätt! Och just för support tycker jag att en chatt verkar ganska bra, även om jag inte testat det i praktiken. Och även i biblioteket finns det ju tillfällen när det vore smidigare än både telefon och ebrev. Fast ibland kanske det är bra att det inte för lätt att fråga någon anan utan att först försöka lösa ev. problem själv! Men det vore intressant att testa.

Däremot har jag inte riktigt lyckats få min widget att se ut riktigt som jag vill, men det spelar ju ingen större roll. Och inte heller har jag riktigt begripit vad en widget och en gadget är och vad som är skillnaden. Men det kanske ger sig. Hur som, jag tycker mig till slut vara rätt klar med den tredje 10+1uppgiften. F.ö. anser tydligen Blogger att vare sig widget eller gadget (eller chatt och chatta) är riktiga ord. Intressant.

Att chatta

Det här med chattande har inte varit lätt. Jag tycker jag registrerat mig här och där och installerat det ena och det andra från sidor som jag insintivt bara vill stänga ned. Men nu jag har i alla fall fått till en widget-gadget på min blogg och även utbytt lite erfarenheter med en kompis (icke-lubbare) via MSN och/eller Meebo. Hon såg chattandet som bästa sättet att få kontakt med sin älste son. Och nå't som går raka vägen in en närstående tonårings medvetande kan ju inte vara helt fel.
Hittills har det dock huvudsakligen gjort mig irriterad och hur jag gör för att min gadget-widget-meeboruta ska visa upp en grön pratbubbla har jag inte lurat ut. Men en bit på väg är jag kanske.
Men nu ska jag börja jobba, det här har tagit alldeles för mycket tid!

Äntligen en RSS...

Det här med RSS var ju inte så lätt och efter tappra (och slutligen desperata) försök blev det ju Gubben Grå och andra Lubbloggare. Men äntligen har jag nu lyckats lägga till en riktig RSS. Men den är rätt långt från biblioteksvärlden, det är nämligen Phyllis Croft Foundation for Canine Epilepsy. Eftersom en av våra hundar har epilepsi är detta ett ämne som ligger mig varmt, eller snarare som en iskall jätteklump, om hjärtat.
Däremot har det varit lätt att se nya inlägg på de bloggar jag la när jag började med RSS (när jag väl tittat efter), så jag tror nog att det kommer att fungera. När man väl hittar något man VILL följa så kommer man nog ihåg att kolla! Så det känns som jag klarat av även andra uppgiften - i alla fall till egen belåtenhet!


Tesslan, den mest fantastiska hund jag någonsin träffat, och som inte låter sjukdom hindra ett aktivt hundliv.

Att svära i kyrkan....

För en tid se'n upplevde jag (och många andra) på en mycket stimulerande förmiddag på Orkanenbiblioteket i Malmö. Det handlade om bemötande och gav anledning till en hel del eftertanke. Förra veckan var jag ute och reste och förutom allt annat hann jag tänka lite. Lyx!

Vi katalogiserar ju böcker för att vi (som står bakom disken) ska hitta dem och för att
och för att låntagarna ska hitta den bok de vill ha/behöver. Men (och det är nu jag börjar svära) katalogerna är faktiskt inte till för katalogisatörernas skull! Inte för att jag vill klanka på katalogisatörer, det är jättekul att katalogisera, det lilla jag gör. Och det är hur roligt som helst att diskutera katalogisering med (Britt) Sofi (Zethson)!

Men vilken hjälp har vi av katalogerna när låntagaren kommer ihåg att boken nog hette nå't med Ecology, eller var det Evolution, men den var i alla fall grön och tjock?!! Varför inte lägga in färg i katalogen. OK, det är inte så lätt, färger är inte alltid så lätta att definiera och böcker kan vara ganska färgglada. Dessutom är kanske den gröna boken (som låntagaren minns den) egentligen mest ljusblå. Men jag tycker i alla fall att vi skulle fundera på saken. Någon påpekade att det nu börjar finnas bilder på böckerna, och det är definitivt ett steg i rätt rikting.

Vad som däremot läggs in är sidantalet. Varför kan vi då inte söka på t.ex. böcker som har färre än 100 sidor (=tunn) eller mer än 500 sidor (rejält tjock)?????!!!!!!

Ensam i bräcklig farkost...

Ja, jag vet att jag inte är ensam, vi är en massa "lubbare" som är ute och far på bloggandets hav. men det hade varit skönt att veta om någon i kursledningen faktiskt noterar att vi försöker hålla kursen (vitsigt, va?!). men i stället ska jag ge mig ut och se om jag kan kommentera någon medresenärs blogg!

RSS - från fel ända

Jag började i god stil i förra veckan med RSS, och det verkade inte så svårt - tills jag skulle hitta några sidor att följa. Jag började med en "biologibokhandel", men den länken fungerade inte. Vilket jag på sätt och vis blev rätt lättad över. Kunde blivit gräsligt mycket... (Det skrivs nog lite för många böcker nu!) Sedan försökte jag med Naturvårdsverkets bokhandel. De publicerar ju inte SÅÅÅ mycket och mycket är relevant. Men det funkade inte heller. F.ö. fick jag ytterst mystiska sidor när jag försökte skriva in länkarna, med följd att jag lärde mig ta bort sidor! Se'n vidgade jag nätet och försökte med de ställen där hundarna och jag brukar gå kurser för att i ren desperation satsa på Gudrun Sjödén (måste definitivt räknas som till biblioteksrelaterad!), men allt med samma magra resultat. Så jag fick nöja mig med några 10+1 bloggar.

Och kanske är det inte så konstigt. Normalt har man väl sidor man vill följa och letar inte förtvivlat efter någon att följa. Jag vet att jag varit inne på minst en sida som erbjöd RSSföljning eller vad det nu kan heta, men inte kommer jag ihåg vad det var för nå'n! Så jag tror att det här får vila tills jag ramlar över någon sida jag vill följa. För uppriktigt sagt vet jag inte om det är någon sida som jag egentligen följer i jobbet.

Vad skulle jag vilja följa? Dels nya böcker, men det är troligen lite för kraftigt flöde för att vara realistiskt. Hjälpmedel för funktionshindrade kunde också vara intressant, men inte från varje enskild leverantör. Jo, nu vet jag, nya kursböcker inom biologi. Men det förutsätter ju att sidorna med kurslitteratur uppdateras ordentligt.

Men jag har inte gett upp, väntar bara på lite mer tid att utforska detta område!

Jobbloggande igen!

Jag insåg plötsligt att jag faktiskt har börjat blogga om något riktigt s.a.s., nämligen om tillgänglighet för funktionshindrade. Här skulle kanske Tillgänglighetsgruppen, eller vad vi nu ska kalla oss om vi nu inte vill heta Funktionsgruppen för funktionshindrade, kunna ha en egen blogg, där vi skrev lite om allt nytt, och där sedan både andra bibliotekarier och funktionshindrade studenter skulle kunna få se lite mer av vad som är på gång.

Att stava rätt

Har ni noterat att Bloggers rättstavningskontroll inte gillar ordet blogg!!!!

Student Direkt

Nu har projektet Student Direkt startat. Här kan studenterna själva ladda ner talböcker från TPB - om de vill. En student jag pratade med tyckte att det kändes bättre att utnyttja min expertis och det är ju smickrande att höra. Men så svårt är det faktiskt inte, men numera har man allt so oftast svårt att hinna med allt. Som den svarta damen (Red Queen) sa till Alice i Underlandet, man får springa för att vara kvar på samma ställe. Och om tillvaron är sådan kan varje ny sak kännas jobbig. Så för en funktionshindrad student kan det motigt vara att börja leta böcker själv i TPBs katalog. Precis som för en bibliotekarie som hux flux måste skaffa sig en blogg! Men det har ju gått, så snart laddar nog många studenter ned böckerna själva.

Skämt åsido, jag tror att Student Direkt kan bli en stor succé. När eventuellt motstånd övervunnits är det lätt att ladda ned böcker, och gör studenten det själv behöver det inte just bli till en CD utan kan gå direkt in i datorn eller snabbt vandra över i mp3spelaren. Man kan också läsa strömmande, dvs datorn läser upp texten direkt. Praktiskt om man bara ska kolla några saker, t.ex. Och dessutom slipper man ju springa in i biblioteket och hämta CDskivorna.

Ett litet memento dock, för att kunna ladda ned en bok, måste man ju kunna söka upp den i katalogen. Och just det kan ju vara det som exempelvis en dyslektiker har svårt med. Men kanske har studenten någon i sin närhet som kan hjälpa till med den detaljen.

Det var faktiskt först 2003 som försöken började med att låta biblioteken ladda ned och bränna böcker själva och även jag tycker det är en rutinsak nu. Så här går det undan med utvecklingen. Spännande värre!

Jobblogga!

Jag glömde ju fundera över vad man kan använda en blogg med i biblioteksjobbet. Jag var väl alldels för exalterad över att ha åstadkommit en.
Det första jag kom att tänka på var att man kanske kunde använda en blogg för bokinköp. Jag föreslår några böcker för inköp och låntagarna kan kommentera dem. Har någon bok redan köps av ett annat LUBbibliotek, kan en bibliotekarie där påpeka det. Låntagare kan komma med förslag och andra kan kommentera det. I den krassa verkligenheten är det dock så att alltför många tycker att bokinköp är för dyrt. Men för andra hade det kunna vara ganska användbart - om man nu har tid!

Dysleximässa

I fredags var jag - coh väldigt många andra på Dyselximässan i Malmö. Utvecklingen går fort inom hjälpmedelsområdet. Nu finns det fler olika talsynteser som är helt uthärdliga att lyssna på. På svenska hr vi nu Elin och Erik. Man kunde också beskåda en behändig liten kamera/scanner som snabbt omvandlade text från ett papper till både text- och ljudfil. Vill ha!!!!! En annan firma erbjöds sig att omvandla olika textfiler till ljuddokument - för en "billig penning". För mig är det ju billigare om Åsa på BD gör dem, men är det det för universitetet som helhet? Jag tror att det behövs ett samlat grepp om hur vi ska göra med "lokalt material" och också ett engagemang från lärarna. Tänk om alla kompendier och annat fanns på ett ställe och man bara kunde beställa t.ex. 27 papperskompendier och två "ljudliga". Men jag tror och hoppas att vi är där förr än vi anar.

Jag har nog gjort en blogg!!!

Det verkar som det blivit en blogg trots allt. Det är säkert bildande när man blir van och jag har faktiskt kommit på lite man skulle kunna använda den till. MEN jag läste häromdagen att en blogg ska skötas som ett husdjur, dvs få daglig tillsyn och skötsel. Det var f.ö. i tidningen Ridsport jag läste detta, men fast jag inte längre har någon häst kommer bloggen att få sin skötsel långt efter hundarna och katterna och hönsen och.... och hur ofta blir det??!!! Och det är faktiskt detta som bekymrar mig. Man kan göra massor på internet och mycket jättebra, men det är inte skapandet som är det verkliga problemet, utan upprätthållandet.
Men n u är jag igång i alla fall!