Att ta sig in i kunskapens hus

De olika institutionerna vid universitetet håller varje år informationträffar/föreläsningar för hugade studenter. Ett bra tillfälle för gymnasister att få veta lite mer om de olika ämnena och hur det är att plugga i Lund. Nyligen kunde man av Sydsvenskan förstå att det också var ett bra tillfälle att ta reda på om man verkligen kunde komma in i (fram till) lokalerna. I ett fall fick gymnasisten, som normalt rör sig med en specialcykel, släpas upp. Lyckat? Nej! En annan institution flyttade informationen till entréplanet. Tyvärr kände sig gymnasisten som om han var till besvär. Efter detta gav han upp den tredje institutionen, som hade trappsteg på framsidan. Där fanns dock en handikappingång på baksidan. Istället åkte han hem och läste på nätet om universitetets mål för tillgänglighet. Och suckade (och ringde Sydsvenskan). Och bestämde sig för att läsa i Växjö eller Halmstad, där han hört att tillgängligheten är bättre. Förhoppningsvis kollar han dock upp detta först.

Han hade otur, de flesta av universitetets lokaler är faktiskt tillgängliga för rörelsehindrade. Men gamla kulturskyddade hus är inte lätta att handikappanpassa. Och det är ändå inte allt. Ekologihuset är väl tämligen tillgängligt, men hur är det ute i naturen?

Det viktiga måste ändå vara att vara flexibel och försöka hitta lösningar som behövs just nu? Innan alla lokaler är tillgängliga för alla och har hörselslingor etc, bör vi se till att de kurser som har rörelsehindrade deltagare ges i de lokaler som är tillgängliga och att de som har nytta av hörselslingor får sina föreläsningar i de lokaler som har hörselslinga. Till exempel. Och att ingen känner att detta är nå't besvär för nå'n.

MEN borde man inte på universitetets hemsida kunna se hur tillgängliga olika lokaler är! Och vid en svårforcerad ingång det borde väl tydligt kunna framgå om det finns bättre alternativ!

Freestyle eller dansa med hundar

Frestyle (heelwork to music) är en ganska ny sport. Hästfolk kan kalla det kür till musik för hund och förare, men för vanliga dödliga kanske dans är ett bättre ord. Så här kan det i alla fall se ut!



Kath Hardman och Spice vinner på Crufts 2008.
Jag och Tesslan håller på med det här, men vi har ju en (bra) bit kvar till den här nivån! Men kul är det!

YouTube var ju ganska lätt, men siffror kan ju vara svårt.

Kort, men tänkvärd film om dyskalkyli.



Ja, YouTube var ganska lätt. Först fick jag dock med en massa andra filmer som dök upp när man tittat på filmen, men det tror jag att jag fixat till nu. Svårast var faktiskt att hitta en lämplig film, men den här tycker jag är bra. Och inte ens jag, som gillar siffror, skriver alltid rätt på ISBN eller lånekortsnummer. Så kanske är det bra med streckkodsläsare vid någon dator när låntagarna ska reservera och beställa böcker. Men kanske finns det fler saker vi borde tänka på.

Mera chatter

Jag tycker nu att jag lärt mig chatta, även om det inte blivit så mycket nyttigt av det - än! Men jag kom på en nyttighet till. För ett antal år sedan, innan det nog var så utbrett, skaffade en god vän till oss en chattidentitet. Han reser mycket och tyckte att det var ett bra sätt att hålla kontakt med familjen. Jag tyckte då att ebrev var väl lika bra, men man var ju lite efter, för nu inser jag att chatt är mycket bättre. Nästa gång jag reser ska jag nog utnyttja detta!
Fast ibland undrar jag vad man gör, när man sitter på ett internetcafé i Siem Reap (Kambodja) eller Puerto Ayora (Galapagos) och besvarar e-brev som har med t.ex. den förening jag är sekreterare i, eller bokinköpsförslag till biblioyeket! Hade jag inte semester?!!! Men å andra sidan, är det ju skönt när man kommer hem att slippa läsa tre allt mer irriterade brev från någon, som förväntar sig svar inom en timme. Fast å tredje sidan, varför ska man anpassa sig till detta?? Fast å fjärde sidan, tycker man jobbet är kul så och kan ge ett snabbt svar ("Jag gör det se'n")-och kanske skryta lite med var man är så! Men chatt med en kompis skulle ju bli lite mer ömsesidgt och lite kul. Nå'n gång, men jag är inte den som ringer hem dagligdags så jag tror inte det blir någon belastning för semesterfriden.
Dessutom har Anna A. lärt mig vad en gadget och widget är, och kanske hinner jag med fler upgifter under julen!

En illgrön chattares lilla triumf

Det var ju inte så lätt med att komma igång med chattandet, men i början av veckan fick jag till slut till det. Och idag har jag fått min widget att hålla reda på om jag är on-line eller inte. En annan femma är ju att ingen vill chatta med mig! Eller snarare, ingen har tid! Fast det har väl inte jag heller.

MEN, häromkvällen svor min sambo ve och förbannelse över nå'n datorsida som trasslade och inte hade någon ordentlig supportkontakt, utan hänvisade till en chattsida (MUTTER-MUTTER-MUTTER.....). Varvid den nyblivne chattaren tänkte efter och tyckte att det var ju en jättebra idé. Visserligen har Jon ännu inte börjat chatta, men han har slutat muttra och erkänt att jag kanske hade rätt! Och just för support tycker jag att en chatt verkar ganska bra, även om jag inte testat det i praktiken. Och även i biblioteket finns det ju tillfällen när det vore smidigare än både telefon och ebrev. Fast ibland kanske det är bra att det inte för lätt att fråga någon anan utan att först försöka lösa ev. problem själv! Men det vore intressant att testa.

Däremot har jag inte riktigt lyckats få min widget att se ut riktigt som jag vill, men det spelar ju ingen större roll. Och inte heller har jag riktigt begripit vad en widget och en gadget är och vad som är skillnaden. Men det kanske ger sig. Hur som, jag tycker mig till slut vara rätt klar med den tredje 10+1uppgiften. F.ö. anser tydligen Blogger att vare sig widget eller gadget (eller chatt och chatta) är riktiga ord. Intressant.

Att chatta

Det här med chattande har inte varit lätt. Jag tycker jag registrerat mig här och där och installerat det ena och det andra från sidor som jag insintivt bara vill stänga ned. Men nu jag har i alla fall fått till en widget-gadget på min blogg och även utbytt lite erfarenheter med en kompis (icke-lubbare) via MSN och/eller Meebo. Hon såg chattandet som bästa sättet att få kontakt med sin älste son. Och nå't som går raka vägen in en närstående tonårings medvetande kan ju inte vara helt fel.
Hittills har det dock huvudsakligen gjort mig irriterad och hur jag gör för att min gadget-widget-meeboruta ska visa upp en grön pratbubbla har jag inte lurat ut. Men en bit på väg är jag kanske.
Men nu ska jag börja jobba, det här har tagit alldeles för mycket tid!

Äntligen en RSS...

Det här med RSS var ju inte så lätt och efter tappra (och slutligen desperata) försök blev det ju Gubben Grå och andra Lubbloggare. Men äntligen har jag nu lyckats lägga till en riktig RSS. Men den är rätt långt från biblioteksvärlden, det är nämligen Phyllis Croft Foundation for Canine Epilepsy. Eftersom en av våra hundar har epilepsi är detta ett ämne som ligger mig varmt, eller snarare som en iskall jätteklump, om hjärtat.
Däremot har det varit lätt att se nya inlägg på de bloggar jag la när jag började med RSS (när jag väl tittat efter), så jag tror nog att det kommer att fungera. När man väl hittar något man VILL följa så kommer man nog ihåg att kolla! Så det känns som jag klarat av även andra uppgiften - i alla fall till egen belåtenhet!


Tesslan, den mest fantastiska hund jag någonsin träffat, och som inte låter sjukdom hindra ett aktivt hundliv.