Blogg - ett sätt att göra sig hörd

Robin har redan ju i sin blogg Kulturbygget tagit upp det här med bloggande som ett sätt att föra fram "oönskade åsikter", med den egyptiske kritikern Wael Abbas som exempel. Men även i det fria ordets Sverige kan bloggandet vara ett sätt att höras. I Sydsvenskan kunde man häromdagen läsa att Monica Antonsson anser att det var i sin blogg som hon kunde framföra sin kritik av Liza Marklunds bok Gömda. Bloggen var "en ofiltrerad kanal ut till läsarna" (och innebar naturligtvis också reklam för Antonssons egen bok).
Jag tycker det är värt att notera att man faktiskt inte kan kritisera vad och vem som helst i Sverige Inte ens när kritiken är berättigad, som i detta fall . Slutligen har ju även Marklund själv erkänt att Gömda inte är en lika sann historia som det hette från början.
Under min doktorandtid (och det var alltså länge se'n!) skrev en välkänd journalist något gravt felaktigt om ekologi i en av de stora "drakarna". Forskare vid institutionen försökte då få in ett genmäle i tidningen. Trots att det handlade om aktade namn och delvis välkända pennor vägrade tidningen att ge dem plats. Skulle en blogg varit en framkomlig väg även här? Kanske, men det bygger ju på att bloggen får läsare. Tyvärr har jag en känsla av att det är lite lättare att uppmärksammans om man kritiserar en bok av Liza Marklund som handlar om misshandlade kvinnor, än om man kritiserar någon för felaktigheter inom ekologi (eller även många andra vetenskaper). Man kan ju bara jämföra den uppmärksamhet och krav på åtgärder som framkommer när det talas om klimatkris och att Jorden kanske går under, med när det talas om finanskris och att Volvo kanske går under. Helt uppenbart vad media och politiker tycker är allvarligast!
Men jag bloggar vidare...