Att svära i kyrkan....

För en tid se'n upplevde jag (och många andra) på en mycket stimulerande förmiddag på Orkanenbiblioteket i Malmö. Det handlade om bemötande och gav anledning till en hel del eftertanke. Förra veckan var jag ute och reste och förutom allt annat hann jag tänka lite. Lyx!

Vi katalogiserar ju böcker för att vi (som står bakom disken) ska hitta dem och för att
och för att låntagarna ska hitta den bok de vill ha/behöver. Men (och det är nu jag börjar svära) katalogerna är faktiskt inte till för katalogisatörernas skull! Inte för att jag vill klanka på katalogisatörer, det är jättekul att katalogisera, det lilla jag gör. Och det är hur roligt som helst att diskutera katalogisering med (Britt) Sofi (Zethson)!

Men vilken hjälp har vi av katalogerna när låntagaren kommer ihåg att boken nog hette nå't med Ecology, eller var det Evolution, men den var i alla fall grön och tjock?!! Varför inte lägga in färg i katalogen. OK, det är inte så lätt, färger är inte alltid så lätta att definiera och böcker kan vara ganska färgglada. Dessutom är kanske den gröna boken (som låntagaren minns den) egentligen mest ljusblå. Men jag tycker i alla fall att vi skulle fundera på saken. Någon påpekade att det nu börjar finnas bilder på böckerna, och det är definitivt ett steg i rätt rikting.

Vad som däremot läggs in är sidantalet. Varför kan vi då inte söka på t.ex. böcker som har färre än 100 sidor (=tunn) eller mer än 500 sidor (rejält tjock)?????!!!!!!