Singapore, svampar och ett och annat äpple - Bokmässan 2009

När man sätter sig på bussen 06:16 undrar man lite varför, men när man några timmar senare kliver in på Bokmässan gör man det inte! För visst är det roligt med Bokmässan, även om det är rörigt och mycket och varmt och mycket folk och tungt att bära till slut.

Mitt stora mål i år var att höra Catherine Lim, en författare från Singapore. Och det var helt klart en upplevelse. Jag undrar om presentatören tänkt sig det som en interjuv eller ett samtal, men CL tog över och berättade trollbindande om sin familj, sin farfar (eller morfar; ingen ordning på släkten på engelska) och hans berättelser. Berättarkonsten har definitivt gått i arv.

Kokböcker och trädgårdsböcker tycks man ju kunna ge ut så många som helst, och de har en egen avdelning med två scener på mässan. Jag satsade på Pelle Holmberg och Jens Linder som skrivit Svamplycka, en tjusig bok med lite mer ovanliga svamprecept. Medan PH pratade svamp lagade JL en kantarellsoppa med bacon, som man se'n fick smaka. Lite synd på kantarellerna med så mycket bacon, om jag ska vara ärlig, men god var den. Och så fick jag lära mig att sandsopp är alldeles utmärkt torkad, jag som alltid lämnat den! Och att rynkad tofsskivling numer heter nå't annat och det blir ju besvärligt. Men visst hamnade den boken i mina kassar!

En annan bok som kom med hem var Vår förlorade heder av Calixthe Beyala. Jag blev nyfiken på den när jag dagarna innan snubblat över en lista med böcker av afrikanska kvinnor. Jag letade upp Leopard förlag, som gett ut den, och frågade. Och si, de hade tagit med två ex för att lägga i sin realåda - 20:-. Ibland har man tur! Och det är just de små förlagen och deras mer udda böcker som det är så roligt att botanisera bland på mässan. Ett sådant förlag är Tranan, som ger ut översättningar från alla möjliga språk. Fast i år lyckades jag avhålla mig från att köpa några böcker hos dem.

Och så kan man få sig ett och annat äpple, höst som det är. Det första var vackert rött (och gott) och kom från Blekinge. Det fanns hos Harry Martinssonsällskapet, därjag kom att diskutera hans naturbetraktelser. Jag har inte läst dem, men jag ska! Ett annat äpple fick jag av två unga (tja under 50 i alla fall!) män som hade ett företag som utbildade folk om islam. Fast vi diskuterade mest huvudbonader! Och jag fick höra om de diplomatiska problemen när en högt uppsatt egyptier besökte Turkiet för ganska många år sedan. Enligt egyptisk lag var han som landets representant iförd fez, samtidigt som Atatürk förbjudit bärandet av dylika i Turkiet... Finns mycket mer än man tror när det gäller hattar och mössor i politiken!

Och ganska nöjd och matt klev man på bussen hemåt igen!