Singapore, svampar och ett och annat äpple - Bokmässan 2009

När man sätter sig på bussen 06:16 undrar man lite varför, men när man några timmar senare kliver in på Bokmässan gör man det inte! För visst är det roligt med Bokmässan, även om det är rörigt och mycket och varmt och mycket folk och tungt att bära till slut.

Mitt stora mål i år var att höra Catherine Lim, en författare från Singapore. Och det var helt klart en upplevelse. Jag undrar om presentatören tänkt sig det som en interjuv eller ett samtal, men CL tog över och berättade trollbindande om sin familj, sin farfar (eller morfar; ingen ordning på släkten på engelska) och hans berättelser. Berättarkonsten har definitivt gått i arv.

Kokböcker och trädgårdsböcker tycks man ju kunna ge ut så många som helst, och de har en egen avdelning med två scener på mässan. Jag satsade på Pelle Holmberg och Jens Linder som skrivit Svamplycka, en tjusig bok med lite mer ovanliga svamprecept. Medan PH pratade svamp lagade JL en kantarellsoppa med bacon, som man se'n fick smaka. Lite synd på kantarellerna med så mycket bacon, om jag ska vara ärlig, men god var den. Och så fick jag lära mig att sandsopp är alldeles utmärkt torkad, jag som alltid lämnat den! Och att rynkad tofsskivling numer heter nå't annat och det blir ju besvärligt. Men visst hamnade den boken i mina kassar!

En annan bok som kom med hem var Vår förlorade heder av Calixthe Beyala. Jag blev nyfiken på den när jag dagarna innan snubblat över en lista med böcker av afrikanska kvinnor. Jag letade upp Leopard förlag, som gett ut den, och frågade. Och si, de hade tagit med två ex för att lägga i sin realåda - 20:-. Ibland har man tur! Och det är just de små förlagen och deras mer udda böcker som det är så roligt att botanisera bland på mässan. Ett sådant förlag är Tranan, som ger ut översättningar från alla möjliga språk. Fast i år lyckades jag avhålla mig från att köpa några böcker hos dem.

Och så kan man få sig ett och annat äpple, höst som det är. Det första var vackert rött (och gott) och kom från Blekinge. Det fanns hos Harry Martinssonsällskapet, därjag kom att diskutera hans naturbetraktelser. Jag har inte läst dem, men jag ska! Ett annat äpple fick jag av två unga (tja under 50 i alla fall!) män som hade ett företag som utbildade folk om islam. Fast vi diskuterade mest huvudbonader! Och jag fick höra om de diplomatiska problemen när en högt uppsatt egyptier besökte Turkiet för ganska många år sedan. Enligt egyptisk lag var han som landets representant iförd fez, samtidigt som Atatürk förbjudit bärandet av dylika i Turkiet... Finns mycket mer än man tror när det gäller hattar och mössor i politiken!

Och ganska nöjd och matt klev man på bussen hemåt igen!

Att tänka fritt och rätt - och tyst????

Jag har alltid lite kluven inför Uppsala universitets devis: Tänka fritt är stort men tänka rätt är större. Det har lite smak av vad en lokal valpropagandist sa till mig inför EMUvalet: Du ska lyssna på de som vet bättre. Ett intressant exempel på hur politiskt aktiva ser på sina väljare, eller snarare ett ganska skrämmande exempel på detta. F.ö. råkar (?) hans parti vara ett jag aldrig ens övervägt att rösta på. Och för att återgå till Thomas Thorilds ord på universitetshuset i Uppsala, så ska man tolka dem som att det inom vetenskapen inte räcker med att tänka fritt, det ska var "vetenskapligt" korrekt också Och har alltså inget med med vad andra anser är sant.

Vid Lunds universitet har man nyss beslutat att slå samman Ekologiska institutionen med Institutionen för cell- och organsimbiologi (COB), något som många inom dessa båda institutioner varit kritiska till. Och visst finns det väl ett mått av konservatism och motstånd till förändringar även inom universitetet. Dekanus konstaterade dock att detta motstånd måste bero på att fakultetsledningen inte förklarat fördelarna tillräckligt. Eller med andra ord, om de underlydande inte tycker som ledningen är det de underlydande som inte bregriper bättre och ledningen som vet bäst. Basta.

COB har också för närvarande ett stort underskott vilket lett till att man måste vidtaga åtgärder som inte alla kan bli nöjda med. Minst sagt trist, men nog ofrånkomligt, tyvärr. Och det är också svårt (omöjligt?) att göra detta utan att arbetsmiljön blir lidande. En av medarbetarna har också gett utlopp för sitt missnöje i ett par, låt oss säga, inte helt diplomatiskt formulerade brev. Varvid ledningen har känt sig föranleden att ta ifrån honom hans arbetsplats. Visst det är aldrig trevligt med kritik, men i det här fallet hade man knappast möjlighet att göra alla nöjda. Och då borde man väl kunna vara lite vidsyntare? För inte är det väl inom Lunds universitet så att det visserligen är bra att tänka både fritt och rätt, men framför allt bör man tänka tyst?

Student direkt på allvar - nästan

TPB (Tal- och punktskriftsbiblioteket) har ju ett projekt där studenter själva kan ladda ner kursböcker, istället för att gå till sin kontaktbibliotekarie (t.ex. mig) och få det gjort. Vilket ju ändå är väldigt mycket mer smidigt än att låna t.ex. daisyskivor direkt från TPB. Trots detta har inte alla studenter som anmält sig testat att ladda ned böcker, och inte heller alla ville vara med. En av "mina" sa rent ut att det "är enklare om du gör det". Och jag förstår henne, det är så mycket med allt numera.

Själv har jag länge tänkt att jag skulle pröva själv (via min inloggning till Student Direkt) men det har ju heller blivit av - tills i veckan då det började dra ihop sig väldigt mycket till läsecirkelsträff och jag ännu inte fått boken. Den fanns som nedladdningsbar talbok i TPBs katalog. Jag prövade lite försiktigt och si, inom 5 minuter fanns den på min mp3spelare. Så jag kan alltså intyga att ladda ned talböcker i projektet Student Direkt inte bara är så lätt att ett barn klarar det, utan även så lätt att tant 55+ kan göra det!

Boken, då? jo det var Andrzej Tichýs Sex liter luft; en ganska obehaglig bok, men jag kan förstå att den fått pris. Fast den är inget för kattvänner.

FÄRDIG!!!!!!!!

Och nu är jag faktiskt färdig med alla 11 uppgifterna - tycker jag i alla fall själv. Vad kursledningentycker är mera oklart.

Och vad använder jag? Lustigt nog fastnade jag för två av de saker jag inte alls trodde var nå't för mig: blogg och Facebook! Bloggen är ett trevligt sätt att formulera lite funderingar på, även om man väl får acceptera att man mest gör det för sin egen skull. Facebook är ett småtrevligt sätt att umgås lite med vänner man inte träffar varje dag. Nyttigast har dock helt klart Delicious, wiki och min personliga hemsida varit. Allt som oftast taggar jag vidare i Delicious och både de anpassade sidorna i iGoogle och en wiki är under vidareutveckling s.a.s. Ja, tack vare iGoogle har entusiasmen för RSS klart ökat. Men jag behöver mer tid (och lugn och ro - och kanske lite hjälp) för att få ordning på allt.

Men även resten har varit intressant att pröva på, även om en del kräver ännu mer tid för att jag ska komma igång att vidareutveckla dem för min del.Både chatt och GoogleDocs förutsätter ju en mot(med?)part, men jag kan ju använda dem om jag får chansen.

Dessutom har jag lärt känna flera av min kollegor in LUB mycket bättre och det är ju inte det sämsta!

iGoogle är ju jättekul!

En personlig startsida, kan det vara något? Jag har inte riktigt hunnit bli van vid den - och fegt nog har jag kvar mina vanliga sidor både på jobbet och hemma. Men jag har i alla fall haft kul. Jag har nu en iGooglesida med ett flertal flikar - alla med olika "bakgrunder/teman"; RSSflödesfliken har en tjusig flod, den om böcker en överfull bokhylla osv. Som basstartsida har jag dock "Teahouse" som var med i uppgiften. Och ett tehus kan ju passa för en så inbiten tedrickare som jag! Jag är helt fascinerad av vad den söta lilla räven har för sig. Han/hon gör ju nå't annat rätt som det är!!! F.ö. kunde jag konstatera att Eva-Sirius hittat en stjärnhimmel för sin RSSflik.

Jag fick också snabbt in en massa trevliga saker - sedan jag raskt rensat nästan bort allt som var med från början. Väderutsikterna för Lund, vad klockan är här och i Kambodja (mest på kul, nå't fick man ju dra till med. Men är någon närstående ute och reser är det ju praktiskt att slippa behöva fundera över vad klockan är där.) och dagens dikt av Karin Boye. Den senare delade jag f.ö. med Eva J., min sparringpartner inom 10+1. Under fliken Böcker lyckades jag lägga till en egen widget(?) med en länk till en sida med olika bokhandlar. Ja, jag vet att det heter boklådor i pluralis, men det låter så fånigt. Jag gjorde en flik för Resor där jag la in en massa olika saker jag ännu inte hunnit kolla. Men t.ex. kunde jag få veta att det är 241½ mil mellan Lund och Granada. Fågelvägen. Och på den privata sidan kan jag beundra Dagens valp!

Men det är inte bara roligt, utan också mycket praktiskt. Framför allt verkar det vara ett utmärkt sätt att följa sina RSSflöden. Så när jag hinner ska jag ta itu med dem på allvar. En liten fiffig sak som jag hittat är Anteckningslapp. Här jag kan skriva upp sån't som jag ska komma ihåg. Fungerar alldeles utmärkt. Jag har alltså olika flikar/startsidor för mina olika "roller". På den flik som har med Oikosföreningen (där jag alltså är sekreterare) att göra har jag lagt in länkarna till de sidor jag använder mest. Dessutom fanns en färdig lista över landets alla universitet och högskolor (med länkar), vilket är något jag ofta använder. Visserligen har jag allt detta i Delicious, men det här kanske blir ännu effektivare. Jag får väl se vad som blir det jag använder mest.

Så jag kommer att jobba vidare med iGoogles och fösöka få till det ännu bättre. Dessutom verkar det vara ett bra ställe att roa sig en se'n kväll när man är för trött för att göra något vettigare - t.ex. att gå och lägga sig.

Och just nu plockar den lilla räven äpplen och dagens Boyedikt är Osårbar:

Osårbar, osårbar
är den som fattar ursprungsordet:
Det finns inte lycka och olycka.
Det finns bara liv och död.

Och dagens valp en goldenretrieverkorsning.....

Podcasting - varken ärtskidor eller delfiner

Som biolog är jag ju van vid att pod är en fröskida (t.ex. med ärtor eller bönor)eller en flock (om vattenlevande däggdjur), men att podcasting var nå't annat det visste jag väl redan. Fast riktigt vad var kanske mera oklart. Hur som, speciellt svårt var det inte att begripa och när jag se'n väl hittat var jag skulle ladda ned itunes (en länk i uppgiften hade inte skadat), satt jag strax och lyssnade på Biblioteket i (från) P1. Helst hade jag nog velat prenumerera på Veckans CD, men den hittade jag inte bland all podprogrammen. Men bara jag kommer ihåg det kan jag ju lyssna på den. Prenumererade på Spanarna också när jag var i farten.

Att hitta en "egen" var inte lika lätt, men det gick det med. Efter att ha sökt på nuthatch utan resultat skrev jag birds och hamnade på det synnerligen amerikanska, men ändå rätt trevliga Ray Brown's Talkin' Birds. Inser att det väl vore en lämplig uppgift för mig att göra den saknade nötväckepodcasten, men men.... jag tror att jag nöjer mig med uppgift 10 såhär.

Fast jag kan ju meddela att nötväckehanarnas visslande sång fortfarande kan höras nu, och att jag gissar att honorna börjat ruva. Så hanarna har andra plikter också.

Med 10+1 i Granada

En stad jag länge velat besöka är Granada och förstås f.f.a. Al Hambra. Och nu i påsk blev det äntligen av, i sällskap med Torkel, 16 år, som behövde träna sin spanska. Vi hade jättetrevligt, tittade på ett otal påskprocessioner med svarta, lila och röda "stjärngossar" och helgonstatyer som bars genom gatorna. Och Al Hambra levde verkligen upp till sitt rykte; fontäner, kakelmosaik, blommor, vattenspeglar etc. etc.

Hotellet där vi bodde hade en internetuppkopplad dator, som gästerna kunde använda helt fritt. Och den utnyttjade vi en del, kanske mest för att kolla e-post. Men det är ju ett bekvämt sätt att hålla kontakten med "dem där hemma". Men jag använde också Delicious, bl.a. för att kunna kolla upp tågtider, vilket var mycket praktiskt. Dessutom skrev jag några korta kommentarer på Facebook. Lite kul (och bekvämt) att på ett bräde kunna berätta för i alla fall några vänner (de som är facebookare alltså) vad vi hade för oss. Kanske hade det också varit roligt med lite chattande, men det kräver ju att minst två är tillgängliga samtidigt. Dessutom åkte vi ju inte till Granada för att sitta vid datorn och prata med kompisarna hemma! Nå'n måtta får det vara!

Så jag har ju haft både nytta och nöje av 10+1 under resan, även om det måste erkännas att det inte hade så mycket med jobbet att göra!


PS Lite fler bilder från Al Hambra finns på Flickr.