Singapore, svampar och ett och annat äpple - Bokmässan 2009

När man sätter sig på bussen 06:16 undrar man lite varför, men när man några timmar senare kliver in på Bokmässan gör man det inte! För visst är det roligt med Bokmässan, även om det är rörigt och mycket och varmt och mycket folk och tungt att bära till slut.

Mitt stora mål i år var att höra Catherine Lim, en författare från Singapore. Och det var helt klart en upplevelse. Jag undrar om presentatören tänkt sig det som en interjuv eller ett samtal, men CL tog över och berättade trollbindande om sin familj, sin farfar (eller morfar; ingen ordning på släkten på engelska) och hans berättelser. Berättarkonsten har definitivt gått i arv.

Kokböcker och trädgårdsböcker tycks man ju kunna ge ut så många som helst, och de har en egen avdelning med två scener på mässan. Jag satsade på Pelle Holmberg och Jens Linder som skrivit Svamplycka, en tjusig bok med lite mer ovanliga svamprecept. Medan PH pratade svamp lagade JL en kantarellsoppa med bacon, som man se'n fick smaka. Lite synd på kantarellerna med så mycket bacon, om jag ska vara ärlig, men god var den. Och så fick jag lära mig att sandsopp är alldeles utmärkt torkad, jag som alltid lämnat den! Och att rynkad tofsskivling numer heter nå't annat och det blir ju besvärligt. Men visst hamnade den boken i mina kassar!

En annan bok som kom med hem var Vår förlorade heder av Calixthe Beyala. Jag blev nyfiken på den när jag dagarna innan snubblat över en lista med böcker av afrikanska kvinnor. Jag letade upp Leopard förlag, som gett ut den, och frågade. Och si, de hade tagit med två ex för att lägga i sin realåda - 20:-. Ibland har man tur! Och det är just de små förlagen och deras mer udda böcker som det är så roligt att botanisera bland på mässan. Ett sådant förlag är Tranan, som ger ut översättningar från alla möjliga språk. Fast i år lyckades jag avhålla mig från att köpa några böcker hos dem.

Och så kan man få sig ett och annat äpple, höst som det är. Det första var vackert rött (och gott) och kom från Blekinge. Det fanns hos Harry Martinssonsällskapet, därjag kom att diskutera hans naturbetraktelser. Jag har inte läst dem, men jag ska! Ett annat äpple fick jag av två unga (tja under 50 i alla fall!) män som hade ett företag som utbildade folk om islam. Fast vi diskuterade mest huvudbonader! Och jag fick höra om de diplomatiska problemen när en högt uppsatt egyptier besökte Turkiet för ganska många år sedan. Enligt egyptisk lag var han som landets representant iförd fez, samtidigt som Atatürk förbjudit bärandet av dylika i Turkiet... Finns mycket mer än man tror när det gäller hattar och mössor i politiken!

Och ganska nöjd och matt klev man på bussen hemåt igen!

Att tänka fritt och rätt - och tyst????

Jag har alltid lite kluven inför Uppsala universitets devis: Tänka fritt är stort men tänka rätt är större. Det har lite smak av vad en lokal valpropagandist sa till mig inför EMUvalet: Du ska lyssna på de som vet bättre. Ett intressant exempel på hur politiskt aktiva ser på sina väljare, eller snarare ett ganska skrämmande exempel på detta. F.ö. råkar (?) hans parti vara ett jag aldrig ens övervägt att rösta på. Och för att återgå till Thomas Thorilds ord på universitetshuset i Uppsala, så ska man tolka dem som att det inom vetenskapen inte räcker med att tänka fritt, det ska var "vetenskapligt" korrekt också Och har alltså inget med med vad andra anser är sant.

Vid Lunds universitet har man nyss beslutat att slå samman Ekologiska institutionen med Institutionen för cell- och organsimbiologi (COB), något som många inom dessa båda institutioner varit kritiska till. Och visst finns det väl ett mått av konservatism och motstånd till förändringar även inom universitetet. Dekanus konstaterade dock att detta motstånd måste bero på att fakultetsledningen inte förklarat fördelarna tillräckligt. Eller med andra ord, om de underlydande inte tycker som ledningen är det de underlydande som inte bregriper bättre och ledningen som vet bäst. Basta.

COB har också för närvarande ett stort underskott vilket lett till att man måste vidtaga åtgärder som inte alla kan bli nöjda med. Minst sagt trist, men nog ofrånkomligt, tyvärr. Och det är också svårt (omöjligt?) att göra detta utan att arbetsmiljön blir lidande. En av medarbetarna har också gett utlopp för sitt missnöje i ett par, låt oss säga, inte helt diplomatiskt formulerade brev. Varvid ledningen har känt sig föranleden att ta ifrån honom hans arbetsplats. Visst det är aldrig trevligt med kritik, men i det här fallet hade man knappast möjlighet att göra alla nöjda. Och då borde man väl kunna vara lite vidsyntare? För inte är det väl inom Lunds universitet så att det visserligen är bra att tänka både fritt och rätt, men framför allt bör man tänka tyst?

Student direkt på allvar - nästan

TPB (Tal- och punktskriftsbiblioteket) har ju ett projekt där studenter själva kan ladda ner kursböcker, istället för att gå till sin kontaktbibliotekarie (t.ex. mig) och få det gjort. Vilket ju ändå är väldigt mycket mer smidigt än att låna t.ex. daisyskivor direkt från TPB. Trots detta har inte alla studenter som anmält sig testat att ladda ned böcker, och inte heller alla ville vara med. En av "mina" sa rent ut att det "är enklare om du gör det". Och jag förstår henne, det är så mycket med allt numera.

Själv har jag länge tänkt att jag skulle pröva själv (via min inloggning till Student Direkt) men det har ju heller blivit av - tills i veckan då det började dra ihop sig väldigt mycket till läsecirkelsträff och jag ännu inte fått boken. Den fanns som nedladdningsbar talbok i TPBs katalog. Jag prövade lite försiktigt och si, inom 5 minuter fanns den på min mp3spelare. Så jag kan alltså intyga att ladda ned talböcker i projektet Student Direkt inte bara är så lätt att ett barn klarar det, utan även så lätt att tant 55+ kan göra det!

Boken, då? jo det var Andrzej Tichýs Sex liter luft; en ganska obehaglig bok, men jag kan förstå att den fått pris. Fast den är inget för kattvänner.

FÄRDIG!!!!!!!!

Och nu är jag faktiskt färdig med alla 11 uppgifterna - tycker jag i alla fall själv. Vad kursledningentycker är mera oklart.

Och vad använder jag? Lustigt nog fastnade jag för två av de saker jag inte alls trodde var nå't för mig: blogg och Facebook! Bloggen är ett trevligt sätt att formulera lite funderingar på, även om man väl får acceptera att man mest gör det för sin egen skull. Facebook är ett småtrevligt sätt att umgås lite med vänner man inte träffar varje dag. Nyttigast har dock helt klart Delicious, wiki och min personliga hemsida varit. Allt som oftast taggar jag vidare i Delicious och både de anpassade sidorna i iGoogle och en wiki är under vidareutveckling s.a.s. Ja, tack vare iGoogle har entusiasmen för RSS klart ökat. Men jag behöver mer tid (och lugn och ro - och kanske lite hjälp) för att få ordning på allt.

Men även resten har varit intressant att pröva på, även om en del kräver ännu mer tid för att jag ska komma igång att vidareutveckla dem för min del.Både chatt och GoogleDocs förutsätter ju en mot(med?)part, men jag kan ju använda dem om jag får chansen.

Dessutom har jag lärt känna flera av min kollegor in LUB mycket bättre och det är ju inte det sämsta!

iGoogle är ju jättekul!

En personlig startsida, kan det vara något? Jag har inte riktigt hunnit bli van vid den - och fegt nog har jag kvar mina vanliga sidor både på jobbet och hemma. Men jag har i alla fall haft kul. Jag har nu en iGooglesida med ett flertal flikar - alla med olika "bakgrunder/teman"; RSSflödesfliken har en tjusig flod, den om böcker en överfull bokhylla osv. Som basstartsida har jag dock "Teahouse" som var med i uppgiften. Och ett tehus kan ju passa för en så inbiten tedrickare som jag! Jag är helt fascinerad av vad den söta lilla räven har för sig. Han/hon gör ju nå't annat rätt som det är!!! F.ö. kunde jag konstatera att Eva-Sirius hittat en stjärnhimmel för sin RSSflik.

Jag fick också snabbt in en massa trevliga saker - sedan jag raskt rensat nästan bort allt som var med från början. Väderutsikterna för Lund, vad klockan är här och i Kambodja (mest på kul, nå't fick man ju dra till med. Men är någon närstående ute och reser är det ju praktiskt att slippa behöva fundera över vad klockan är där.) och dagens dikt av Karin Boye. Den senare delade jag f.ö. med Eva J., min sparringpartner inom 10+1. Under fliken Böcker lyckades jag lägga till en egen widget(?) med en länk till en sida med olika bokhandlar. Ja, jag vet att det heter boklådor i pluralis, men det låter så fånigt. Jag gjorde en flik för Resor där jag la in en massa olika saker jag ännu inte hunnit kolla. Men t.ex. kunde jag få veta att det är 241½ mil mellan Lund och Granada. Fågelvägen. Och på den privata sidan kan jag beundra Dagens valp!

Men det är inte bara roligt, utan också mycket praktiskt. Framför allt verkar det vara ett utmärkt sätt att följa sina RSSflöden. Så när jag hinner ska jag ta itu med dem på allvar. En liten fiffig sak som jag hittat är Anteckningslapp. Här jag kan skriva upp sån't som jag ska komma ihåg. Fungerar alldeles utmärkt. Jag har alltså olika flikar/startsidor för mina olika "roller". På den flik som har med Oikosföreningen (där jag alltså är sekreterare) att göra har jag lagt in länkarna till de sidor jag använder mest. Dessutom fanns en färdig lista över landets alla universitet och högskolor (med länkar), vilket är något jag ofta använder. Visserligen har jag allt detta i Delicious, men det här kanske blir ännu effektivare. Jag får väl se vad som blir det jag använder mest.

Så jag kommer att jobba vidare med iGoogles och fösöka få till det ännu bättre. Dessutom verkar det vara ett bra ställe att roa sig en se'n kväll när man är för trött för att göra något vettigare - t.ex. att gå och lägga sig.

Och just nu plockar den lilla räven äpplen och dagens Boyedikt är Osårbar:

Osårbar, osårbar
är den som fattar ursprungsordet:
Det finns inte lycka och olycka.
Det finns bara liv och död.

Och dagens valp en goldenretrieverkorsning.....

Podcasting - varken ärtskidor eller delfiner

Som biolog är jag ju van vid att pod är en fröskida (t.ex. med ärtor eller bönor)eller en flock (om vattenlevande däggdjur), men att podcasting var nå't annat det visste jag väl redan. Fast riktigt vad var kanske mera oklart. Hur som, speciellt svårt var det inte att begripa och när jag se'n väl hittat var jag skulle ladda ned itunes (en länk i uppgiften hade inte skadat), satt jag strax och lyssnade på Biblioteket i (från) P1. Helst hade jag nog velat prenumerera på Veckans CD, men den hittade jag inte bland all podprogrammen. Men bara jag kommer ihåg det kan jag ju lyssna på den. Prenumererade på Spanarna också när jag var i farten.

Att hitta en "egen" var inte lika lätt, men det gick det med. Efter att ha sökt på nuthatch utan resultat skrev jag birds och hamnade på det synnerligen amerikanska, men ändå rätt trevliga Ray Brown's Talkin' Birds. Inser att det väl vore en lämplig uppgift för mig att göra den saknade nötväckepodcasten, men men.... jag tror att jag nöjer mig med uppgift 10 såhär.

Fast jag kan ju meddela att nötväckehanarnas visslande sång fortfarande kan höras nu, och att jag gissar att honorna börjat ruva. Så hanarna har andra plikter också.

Med 10+1 i Granada

En stad jag länge velat besöka är Granada och förstås f.f.a. Al Hambra. Och nu i påsk blev det äntligen av, i sällskap med Torkel, 16 år, som behövde träna sin spanska. Vi hade jättetrevligt, tittade på ett otal påskprocessioner med svarta, lila och röda "stjärngossar" och helgonstatyer som bars genom gatorna. Och Al Hambra levde verkligen upp till sitt rykte; fontäner, kakelmosaik, blommor, vattenspeglar etc. etc.

Hotellet där vi bodde hade en internetuppkopplad dator, som gästerna kunde använda helt fritt. Och den utnyttjade vi en del, kanske mest för att kolla e-post. Men det är ju ett bekvämt sätt att hålla kontakten med "dem där hemma". Men jag använde också Delicious, bl.a. för att kunna kolla upp tågtider, vilket var mycket praktiskt. Dessutom skrev jag några korta kommentarer på Facebook. Lite kul (och bekvämt) att på ett bräde kunna berätta för i alla fall några vänner (de som är facebookare alltså) vad vi hade för oss. Kanske hade det också varit roligt med lite chattande, men det kräver ju att minst två är tillgängliga samtidigt. Dessutom åkte vi ju inte till Granada för att sitta vid datorn och prata med kompisarna hemma! Nå'n måtta får det vara!

Så jag har ju haft både nytta och nöje av 10+1 under resan, även om det måste erkännas att det inte hade så mycket med jobbet att göra!


PS Lite fler bilder från Al Hambra finns på Flickr.

Saba, Hilda, Molly och alla ni andra, var är ni????

Så här på söndag eftermiddag får man ju roa sig lite, så nu finns även Mymlan, den glada hunden, på kurswikin. Och nu har jag lärt mig ändra storlek på bilderna. Men var är alla andra kända och okända LUBhusdjur??? De dyker ju upp både här och där, så varför inte ordentligt presenterade på sidan Husdjur i wikin?????

Möte med Siriusstjärnan i cyberrymden

Jag gjorde ju en hård spurt inför seminariet om 10+1 förra fredagen, men se'n gick liksom luften ur mig. Dessutom finns det ju ett och annat att pyssla med också. Så det var först när Eva J. (Siriusbloggen) skickade mig ett dokument på Google Docs som jag tog itu med nästa uppgift. Eller skicka och skicka, finessen var ju att det behövde hon inte alls göra. Ett klick bara och se'n var jag där. Visserligen höll jag igen lite först och tittade på en instruktionsfilm, men se'n var det ju bara att ta fram den digitala rödpennan. Hur lätt som helst. Så innan dagen var slut hade jag lagt upp två olika "riktiga" dokument och inviterat mina arbetskamrater att se över dem. Lite längre tid tog det att hitta ett trevligt dokument att ge Eva att redigera, men nu har vi redigerat och studerat varandras ändringar i tvenne dokument , till allmän, eller i alla fall vår egen, belåtenhet. (Eller hur, Eva, vi är rätt nöjda, va?!).

Däremot har ingen av de "seriösa" dokumenten redigerats (än), och vilket väl beror tidsbrist. Men lite snopet känns det, speciellt som jag var så glad över att kanske äntligen bli klar med en sak jag i höstas delade ut (i pappersform) för kommentarer Och ännu inte fått en endaste kommentar. Men det är klart att man är mer motiverad om det verkligen är ett gemensamt dokument!

Sammanfattningvis var Google Docs både lättbegripligt och lättanvänt. Men har man inte tid så har man inte. Det man lite mera seriöst kan oroa sig över är säkerheten. Hur säkert är material som finns ute på nätet egentligen? Kanske vill man inte ha käsnligare saker där. Dessutom har Google lagt in en brasklapp om att de inte garanterar att ha kvar materialet. Så nå'n annan kopia bör man väl ha. Men jag är positiv och jag kommer att använda Google Docs framöver. En liten praktisk detlj är ju att man lätt kan dela dokument med sig själv om man jobbar med olika datorer!

Avslutningsvis noterar jag att den här gången klarade jag nog nästan av hela uppgiften inom de stipulerade två timmarna. Jag tror man börjar bli van att jobba med sån't här....

Facebookfjanterier

Jag hade inte varit med på Facebook många timmar innan jag upptäckte att man kunde göra diverse småroliga tester; Vilken hund är du? Vilken choklad etc. Men när jag kollat vilken choklad jag var (Vit, jag som inte gillar vit choklad! Fast vid närmare eftertanke var det väl inte det saken gällde. För jag hoppas verkligen att inte alla som gillar bitter mörk choklad är bittra!). Hur som, när jag fått veta detta, kom det upp en bild av en av mina (Facebook)vänner och frågan om jag trodde att "she has made love in her parents' bed"!!!!! Och jag blev faktiskt arg (läs fly f-bannad) för vem har med det att göra????!! Och vem bryr sig???!!! Inte jag, i alla fall. Och bara för att jag är med på Facebook och har vänner där tycker jag inte att man får komma med fjantiga, korkade frågor om mina vänner! Så nu har jag gått med i Stop Facebooks dumme og usmagelige spørgsmål om andre mennesker. Och så kommer jag aldrig att få veta vad jag är för sorts efterrätt....

Tesslan tar täten...

...bland husdjuren på 10 + 1 saker - wikin. Jag hade lite besvär med att få in bilden, men det gick till slut. Fast den är så stor som den blev, egentligen skulle jag vilja ha den lite mindre. Om alla ska få plats! Titeln "Tesslan tar täten" har min sambo myntat för länge se'n. Det låter som en flick(häst)bok och det kanske passar i biblioteksvärlden. F.ö. när vi andra nu är inne i Facebook, så är Tesslan vän med LUB-hunden Hilda, IRL. Facebook tycker hon är totalonödigt, varken lukter eller aktiviteter!

Djungeltelegrafen, inte skvallercentralen...

Under fredagseftermiddagen fick jag ju också lära mig vitsen (eller i alla fall en av vitsarna) med Facebook. Och det är att var någon sorts djungeltelegraf. Om jag ser att en av mina vänner (och nu har jag 10 stycken!) har gått med i den gruppen eller blivit fan (på engelska alltså) av den sidan, så kommer ju jag också att känna till dessa grupper/sidor. Och kanske också bli medlem eller fan i/av om det verkar vara något för mig. Vanligtvis har man ju en del gemensamt med sina vänner! Så precis som Delicious är Facebook ett sätt att se vad andra har hittat för bra (trevliga, roliga etc) sidor.

20+2 eller 10+1.2 eller.....

Efter en hård spurt är jag ju nästan ikapp med kursen och kunde med gott samvete gå till eftermiddagens uppföljning. Och jag måste erkänna att trots min inledande motvilja har jag blivit ganska entusiastisk för 10+1. T.o.m. så att när Facebook dök upp, och jag i likhet med en mig närstående bloggare kände för att totalvägra, så tyckte jag "att har jag gjort allt hittills så är det väl bara att köra på". Och jag börjar inse att Facebook ska man nog inte förakta. Mer om detta i ett annat inlägg, man ska inte gapa över för mycket på fredagskvällen. Apropå fredagkvällar, en anledning till att i alla fall jag inte kontaktat mentorerna i desperata lägen, är att dessa lägen vanligtvis blivit som mest akuta 22.30 på fredagkvällen eller så. Och ärligt talat, är det då ni vill tampas med desperata, frustrerade och kanske framför allt blockerade kursare...????

Jo, jag tycker nog att det vore kul med en fortsättning, men som sagt mer tid och mer stöd eller framför allt glada kommentarer (eller i alla fall kommentarer) från kursledningen. En fundering jag fick på vägen tillbaka till biblioteket (och det jag inte hann med i går, för att jag prioriterade Facebook); kan man dela upp uppgifterna i två delar? Kanske en att sätta sig in i hur Delicious eller Facebook fungerar och se'n del två att göra något själv. Eller vad som passar, för wikier kunde ena delen vara wikier och den andra Wikipedia. Ja, jag vet inte riktigt, men det är lite kämpigt att hinna med. Man ska ju låna ut böcker, katalogisera, följa upp beställningar och en massa annat också.

Ett annat problem slog mig också. Om nu jag eller Kristina skulle vinna läsplattan vill ju vi absolut att den vore röd, men om det bleve Johnny måste den ju vara svart.... Fast jag inser att jag kanske kunde tänka mig att kompromissa - och annars är ju Johnny/Gubben Grå en schysst kompis väl värd lite extra!

Mera facebook eller skvaller?

Sedan jag lämnade biblioteket för ett antal timmar se'n (vilket jag glömde tala om på Facebook...) har det hänt saker. T.ex. har jag sett att jag får ebrev om när folk skriver till mig där och annat som händer. Dessutom är det ju rena skvallerposten; nu vet jag ju vad Sabina och Annika haft för sig. I alla fall på Facebook. Och nu har jag fyra vänner. Vad som dessutom var lika trevligt som oväntat var att jag fick ett brev från ett helt annat håll också. Börjar inse att Facebook i alla fall kan vara ett effektivt sätt att fördriva kvällarna... Och att jag bara skrapat på ytan än!

Facebook gick av bara farten!

Här går det undan; Delicious häromdagen och idag Facebook. Men jag vill ju inte vara alltför pinsamt efter i morgon....

Facebook gick ju lätt och jag har redan tre vänner, gått med i Saker Lubs nätverk, frågat några till om de också vill bli vän med mig, skrivit nå't som svar på en av Sakers frågor och utbytt några kommentarer eller vad det heter med Gubben Grå i våra resp. loggar.

Fast egentligen är jag lite osäker på vad man har Facebook till. Utbyta meddelande med sina vänner kan man ju göra via epost. Antar att det är en generationsfråga och ebrev passar bra för mig. Kanske är jag inte så exhibitionistisk av mig heller att jag vill synas överallt. Men det är väl en vana, man kollar sin epost, sin chattsida eller sin facebooksida.

Risken är dock att Facebook blir som Meebo för mig. Meebo har jag lite tröttnat på för det är aldrig nå'n som vill chatta med mig. Och därför blir det sällan jag loggar in numera. Men de här lite större gemensamma diskussionerna på Facebook kan ju vara intressanta. Fast vad skiljer dem från en wiki? Kan "vem som helst" komma med? Men jag är väl inte riktigt klar än med den här uppgiften, så förhoppningsvis klarnar det lite.

Lite väl taggigt!

Anna A. har kommenterat min blogg (Jag älskar dig, Anna!) och påpekat att jag kanske varit lite väl generös med taggarna på den gemensamma bokmärkessidan. Och det är väl inte första gången det märks att jag haft lite väl ont om tid när jag jobbat med 10+1. För visst är det tårta på tårta att ha både djur och zoologi, respektive växter och botanik. Så nu har jag plockat bort djur och växter, så det ser väl lite bättre ut.

Anna frågar "Går det att ha gemensamma bokmärken för hela LUB och vilken detaljnivå ska man ligga på? Vilket innehåll ska man ha?"

Och det är verkligen intressant att fundera över taggandet, speciellt när vi ska vara många om det. Kanske blir det inte fler biologiska bokmärken att alla kan heta biologi? Eller är det bra för en icke-biolog att direkt se vad det finns för sidor om växter. Men å andra sidan ska kanske inte alls ämneslänkar finnas här, utan bara de som är biblioteksrelaterade. Men vad är biblioteksrelaterat och inte? Och även andra länkar kan vara nyttiga. Jag har t.ex. lagt in en sida med fågelnamn på en massa språk. Sådana hittar man inte i vanliga lexika och därför kan t.ex. en språkvetare (tror jag) ha nytta av en så'n sida. Så det är inte lätt att sätta regler för vad som passar i den gemensamma igelkotten, eller vad man nu ska kalla en samlingen. Men det viktigaste är kanske att vi taggar med omsorg. Och att det är tillåtet med omtaggning och kompletteringstagging.

Delicious är definitivt något för mig!

Har man en gång suttit vid en lånad hotelldator i Cuiabá (Brasilien) och försökt hitta ett sätt att komma i kontakt med KLM för att höra var de gjort av bagaget, ja då inser man snabbt vitsen med att komma åt alla sina bokmärken från vilken dator som helst! Så när jag väl kommit så här långt i kursen var jag "taggad", fast i en något annorlunda betydelse än vad det egentligen handlade om nu!

Hur som, jag började först i god stil och fick in alla mina bokmärken i Delicious. Men det blev lite för bra, även om, som det påpekades, en städning säkert varit nyttig... Men det hade jag inte riktigt tid med nu, utan istället har jag lagt in valda bokmärken och taggat dem efter eget huvud. Och det är framför allt sådana bokmärken jag kan behöva när jag är ute och reser. Men jag har stoppat in "Deliciousknapparna" i datorn hemma också, så arbetet kan fortgå i lugn och ro där.

Jag har också lagt in några (andra) bokmarken på den gemensamma sidan, inga problem det heller, och gjort ett "taggmoln" (underbart ord!) på bloggen. Fast det blir inte riktigt snyggt; det är en massa prickade linjer som stör. Vet någon hur man får bort dem?

På min dator har jag bokmärken ordnade hierarkiskt, och när jag väl förstod taggarna (och de är väl som ämnesord) var det inte konstigare det. Och som sagt, såg jag ju snabbt en stor "personlig nytta" med Delicious, och även jobbmässigt kan det väl inte vara så dumt.

Och slutligen gjorde jag Karin och Anna till del av mitt närverk - och se'n hittade jag Bok.nu bland Annas bokmärken. Och se'n var den kvällen borta! Men det var kul att leta böcker och se vilka jag läst och vad jag tyckte om dem.

Summa summarum, en både trevlig och nyttig bekantskap!

Bagaget, ja, vi uttrycka det som att jag hann hem innan det hann i fatt oss.....

Hur dum kan man vara????!!!!!!

Klart man inte hittar någon artikel om nationalparksmålaren Gunnar Wikforss i Wikipedia, för han heter ju Widforss!!!!!!!!!!!!!!!!!! Men se där finns den! Någon har varit inne och putsat lite och jag har rättat ett stavfel idag. Känner mig faktiskt lite stolt - och skamsen för att jag inte genast såg att jag stavat fel.

Dessutom har jag fått tips på en deckarwiki, som förefaller ytterst seriös. Bra att ta till om man inte kommer ihåg om det är Robinson eller Booth som skriver om Ben Cooper eller så. Fast helst vill man ju ha en summering av alla polisers privatliv, problem etc och det tror jag inte där finns. Men en hel del annat, om än på danska. Adressen är http://www.krimiwiki.dk/. Där hittar man f.ö. det underbara ordet skurkologi.

Ett hopp framåt till Creative Commons

Jag ligger ju "lite" efter, så jag har helt sonika tagit ett hopp framåt till uppgift 8 och Creative Commons. Och eftersom vi inte behövde göra så mycket själva gick det ju lätt. Det verkar mycket intressant. Jag har studerat länkarna och även tittat på den film som fanns på Wikipedia. Jag tror mig nu begripa vad det gå ut på och hur det fungerar. Bra att man kan ha lite olika "nivåer", och att dessa är vettiga. Kanske inget jag har någon direkt användning av själv JUST NU, men bra att känna till. Jag har också kollat in användningen i Flickr, men slutligen låtit mina zebror vara kvar som de är. Fanns gott om andra zebrabilder! Kändes lite läskigt att man inte kunde ta tillbaka CC s.a.s

Vad har hänt med Gunnar Wikforss????

Som flera har konstaterat så verkar aldrig min artikel om nationalparksmålaren ha dykt upp i Wikipedia. Eller så försvann den fortare än kvickt. Jag har försökt leta bland raderade sidor, men inte hitta den. Vet kursledningen något?
Men kanske gjorde jag nå't fel när jag la in den även om det verkade fungera. Jag ska försöka göra ett nytt försök. Som tur är tror jag mig ha kvar en Wordfil hemma med grundtexten. Och så får jag väl förbättra denna lite också, samt hålla koll på Wikipedia efteråt. Skam den som ger sig, men jag ligger ju redan så långt efter i kursen....

Mera wiki

Nu har jag kollat Publiwiki, a million penguins och LISwiki. Som vanligt är det lite svårt att säga när man bara kollar för kollandets skull, inte för att man vill veta något speciellt. Men både Publiwiki och LISwiki verkade intressanta, fast i den senare var det så mycket "självklara sidor" (cover, publication, etc) så det kändes mer som en ordbok. Och det kan man ju också behöva. Men det verkar nog också vara meningen att de ska kompletteras, så det kanske bara är att tåla sig. Publiwiki verkade dock mer genomarbetad.

Personligen är jag nog mest road av mer specialiserade wikis, som arbetsredskap för en mindre grupp, även om jag erkänner att jag använde Wikipedia en del. Fast oftast när den dyker upp i en Googlesökning. Jag tror aldrig att jag sökt i Wikipedia direkt.

En kompis har gett mig adresserna till ett antal wikis om katter och en om hundar. Men det blir nog inget jag lägger på minnet (dvs bland mina bokmärken). Verkade vara väldigt mycket enskilda personers tyckande. Men det är väl så det blir med wikis. Beror helt och håller på vilka som engagerar sig. Fast någon av kattsidorna verkade relativt vettig.

Man har väl varit på Wikipedia Academy....

Ja, även jag som bara var med på första dagen av Wikipedia Academy tyckte att den här uppgiften var lätt. Att plocka in något på kurswikin var ju en baggis. Så jag försökte t.o.m. göra en ny sida (?) med rubriken husdjur. Jag tycker att det är en och annan hund och framför allt katter som dykt upp i bloggarna, så vore väl inte mer än rätt att de fick en egen sida. Fast vi får kanske lova att bara ägna oss åt den efter arbetstid! Jag insåg snabbt att jag måste lära mig att stoppa in bilder där, men det väntar jag nog med ett tag. Får väl se vad kursledningen säger först....

Under Wikipedia Academy hade vi redan lärt oss redigera artiklar, så det gick också lätt. Som Eva J. redan konstaterat var svårigheten att hitta artiklar som behövde redigeras! Till slut har jag hittat en del knöliga meningar, ett faktafel och ett stavfel att rätta till. Dessutom några smärre kompletteringar till en av artiklarna. Totalt tre artiklar i alla fall.

Men att skriva en egen artikel var inte lätt, i alla fall inte om det inte skulle ta hela helgen! En svårighet var att hitta något som jag vet nå't om och som ingen annan redan börjat skriva om! Men under januari läste jag Fredrik Sjöbergs bok Flyktkonsten, som jag fick i julklapp. Den handlar om Gunnar Wikforss, en svensk konstnär som målade nationalparker i USA i början av 1900-talet. Och si, ingen hade skrivit om honom i Wikipedia. Så under eftermiddagen fick jag ihop en kort artikel om honom. Den bygger helt på Sjöbergs bok, men eftersom han finns med, kunde jag hänvisa dit. Och det får nog duga så här. Att skriva en riktigt bra artikel i Wikipedia kräver mer tid än jag riktigt kan lägga på projektet. Men jag har i alla fall prövat. Ska bli intressant att se vad som händer med den.

Däremot blev jag heltänd på det här med wikis. Jag är sekreterare i en förening, där styrelsen är spridd över hela landet. Så nog vore väl en wiki vad vi behöver för att diskutera saker? Visserligen blev gensvaret måttligt när jag la fram förslaget på styrelsemötet i förra veckan, men jag tänker inte ge mig. Jag har faktiskt redan skapat styrelsewikin, men jag tänker inte släppa lös den förrän jag känner mig lite säkrare på den.

Egentligen var Flickr jättelätt, men...

Egentligen var Flickr jättelätt, men det tog mig hela helgen att klara den uppgiften. Ja, före jul att jag fått till mitt konto, min profil och en glad ikon. Sedan var länge det stora problemet att välja ut några bilder att ladda upp. Jag fastnade slutligen för tema i svart-vitt, som skannats från diabilder och som råkade vara i tifformat. Och det var inte bra, för då fick varje bild en liten kopia av sig själv i övre vänstra hörnet. Tog mig en god stund (och ett stort antal svordomar) innan jag lyckades fatta vad som var fel. Fast se'n gick det ju snabbt att ladda upp dem från jpg. Det var mycket enklare också. Man lär sig både av sina misstag och att av få göra om saker! Repetitionen har inte för inte kallats för inlärningens moder.

Men se'n ville jag ju skapa det där bildspelet och det tog mycket tid att få till det. Jag är rädd att kursledningen inte inser vilka avgrundsdjup av internnetanvändningsokunskap som kan döljas inom LUBnätverket. Jag hade faktiskt ingen aning om att detta kallades för badge. Och då var det inte så lätta att inse att man skulle klicka på "Hey! Where is the badge?" Men när jag väl det var det inga större problem, även jag fick göra om den ett antal gånger för att få färgerna till färgerna och lite annat. Men det gick fortare för var gång, så jag har ju lärt mig.

Men det hade varit skönt om det inte varit så fasligt mycket trial and error (dvs frenetiskt klickande på allt så går att klicka på). Anna och Kerstin kan i alla fall vara tacksamma för att ni varit såväl utom räckhåll som utom hörhåll medan jag ägnat mig åt Flickr! Men egentligen var det ju inte svårt, och faktiskt ganska kul! Förresten. varför heter det Flickr?!

Blogg - ett sätt att göra sig hörd

Robin har redan ju i sin blogg Kulturbygget tagit upp det här med bloggande som ett sätt att föra fram "oönskade åsikter", med den egyptiske kritikern Wael Abbas som exempel. Men även i det fria ordets Sverige kan bloggandet vara ett sätt att höras. I Sydsvenskan kunde man häromdagen läsa att Monica Antonsson anser att det var i sin blogg som hon kunde framföra sin kritik av Liza Marklunds bok Gömda. Bloggen var "en ofiltrerad kanal ut till läsarna" (och innebar naturligtvis också reklam för Antonssons egen bok).
Jag tycker det är värt att notera att man faktiskt inte kan kritisera vad och vem som helst i Sverige Inte ens när kritiken är berättigad, som i detta fall . Slutligen har ju även Marklund själv erkänt att Gömda inte är en lika sann historia som det hette från början.
Under min doktorandtid (och det var alltså länge se'n!) skrev en välkänd journalist något gravt felaktigt om ekologi i en av de stora "drakarna". Forskare vid institutionen försökte då få in ett genmäle i tidningen. Trots att det handlade om aktade namn och delvis välkända pennor vägrade tidningen att ge dem plats. Skulle en blogg varit en framkomlig väg även här? Kanske, men det bygger ju på att bloggen får läsare. Tyvärr har jag en känsla av att det är lite lättare att uppmärksammans om man kritiserar en bok av Liza Marklund som handlar om misshandlade kvinnor, än om man kritiserar någon för felaktigheter inom ekologi (eller även många andra vetenskaper). Man kan ju bara jämföra den uppmärksamhet och krav på åtgärder som framkommer när det talas om klimatkris och att Jorden kanske går under, med när det talas om finanskris och att Volvo kanske går under. Helt uppenbart vad media och politiker tycker är allvarligast!
Men jag bloggar vidare...